Jag verkligen älskar att mysa med mina hästar.
I morse när jag skulle släppa ut hästarna så låg båda dom Grå pojkarna och sov. Och jag gillar ju att kunna gå in och mysa när dom ligger ner, Galope har varit lite skeptisk till detta tilltag. Men idag låg han kvar och jag gick in och satte mig hos honom och klia honom i pannan, han la huvudet i mitt knä och blundade och jag kunde pussa honom på ögonlocket. Solen skiner in i hans box så det är skönt där i halmen, för ett ögonblick undrade jag om han var sjuk?
Men när jag reste mig ställde han sig upp och ruskade på sig och var precis som vanligt.
Gick in och tog en kel stund med Grålle åxå, han blir skit sur om han inte får uppmärksamhet.
Och när alla var utsläppta var det dax för Matte att få en kopp kaffe och frukost.

Sista dagen innan Willys resa till Umeå, så vi måste hämta havre. Jag har ju inte gjort de sen operationen får ju inte lyfta, och vi öser ju havre från en vagn ner i våra tunnor så det blir lite att lyfta. Sagt och gjort hjälpte jag Willy idag, och det kosta lite på kroppen.
Efter lunch och fika tog vi och fixade våra grå pojkar så dom var redo för en tur i solen.
Vi tog rundan där jag haft lite problem med allt smältvatten. Men nu med Grålle som drag hjälp skulle det gå mycket lättare, väl framme vid vattnet stod Galope först helt still med stora ögon och tittade på Grålle som vandrade ut i vattnet. När han funderat tog han sen i ända från tårna och tog ett JÄTTE språng ut i vattnet, men det är så stort så det går inte att hoppa över utan han landa i vattnet! Han blev som förstelnad och jag vänta med spänning på hur han skulle lösa detta, han böjde på halsen och tittade storögt på detta som plaska runt hans hovar. Då kom Grålle och hämta upp oss så han vågade röra sig. Som den kloka häst han är vände vi sen och han traska rakt ut utan problem. Han är så godmodig så jag blir helt rörd min fina Galope.
När vi kom hem blev det att gå in i sin box och äta.
Och vi människor pysslade med annat.
Senare blev det att tvätta man och svans och oj så vit svansen blev, och manen blev silvrig. Vad sen Galope igentligen tyckte om detta tilltag ska vi inte prata om, men när det var klart och han fick komma in i nyhalmad box var han rätt nöjd. Trodde aldrig han skulle sluta rulla sig, han såg ut som ett troll. Kunde inte föreställa mig i min vildaste fantasi att så mycket halm kunde fastna i en man och svans..........

Spända var nog både Willy och jag när vi skulle sadla ut dom båda grå på en gemensam tur i skogen. Då Grålle är ranghög som attan kändes de lite spännande att rida ut ihop. Vi ställde varsin grå på gången och Galope var otålig och bufflig. Och Grålle stod som ett tänt ljus. Japp sadlade och klara var de bara att swinga sig upp, först jag på Galope och sen Willy på Grålle. Första biten red jag först, efter 500m red Willy om ,sen låg jag snett bakom och de har aldrig varit så lätt att hitta galoppknappen som nu. Det gick gööör bra och jag är så lycklig!
En mycket trött Galope fick gå in i sin box och äta, medan Grålle var lite lätt uppvärmd, så han fick gå ut och sätta unghästen på plats.
Och vi är värda kaffe och bulle.
Tänk att en häst kan göra en så glad!
Tror de vankas kärlek banne mig !

Så var öronen trimmade inget ludd kvar!
Fast det kosta en knapp i ridbyxorna .

I torsdags åkte jag till Boxholms Ridhus skulle kolla hur det funka att åka ensam med honom, hade säkrat upp med Lotta där. Han tränade på att piaffera på vägen dit, annars gick de bra, skönt med övervakningskamera i trailern. Väl där tränsade jag och Lotta & Lydia hjälpte mig att lasta ur, vi gick till ridhuset med min vackra hingst. Jag hoppade upp och red och visade honom för Lotta & Lydia, tror dom tyckte han var fin. Jag har fortfarande inte riktigt hittat galoppknappen, så det blir lite så där med fattningarna, men det kommer bli bra när vi är synkade.
Efter en stund bestämde jag mig för att kolla hur han var när vi skulle passera andra hästar (hästarna gick i hagar runt ute ridbanan ), ridbanan bestod av snö is och vatten. Men han dansa fram som en kung, helt otrolig känsla kan knappt fatta att han är vår ! Men visst spände han upp sig och visa att han är hingst men inte alls som i Värnamo, och det tackar jag för.
Nu längtar jag efter att få visa honom för Lotta Esping & Sissi Lilja, längtar efter att komma igång att träna. Men min nacke är ju inte riktigt färdig för de än, då jag helst skulle väntat April ut med att rida.
Så det blir mycket lättridning och lära känna honom, och det är ju väldigt viktigt. Han börjar bli en riktig kelgris i stallet, när jag ryktar och fixar har han full koll på vart godisburken står. När man varit duktig får man en bit, han börjat lägga huvudet lite på sned och ber om en bit, så söt. Så gjorde min gamla hingst Nostradamus. (Gud va jag saknar den hästen, han var mitt allt) Galope är inte samma ras eller ens samma färg, men det är något visst med hingstar.

Galopes öron innan!

Galope och jag fortsätter med att rida i skogen och lära känna varandra. Och han tittar med stora ögon det ser olika ut varje dag då snön smälter sakta och förändrar naturen, det tittar fram kusliga stenar med mossa som ser skrämmande ut i Galopes ögon. Men värst är nog att det blir vatten av smält snö, vattenpölar är riktigt otäcka.När vi kom i godan ro och lyckats ta oss förbi dom otäcka mosstenarna, då flög en Fasanhöna upp, men i de fallet hoppa jag till mer än honom. Vidare så kommer vi till ett ställe då det är smältvatten som bildar en liiiiten bäck i diket som jag ska ta mig över, efter lite övertalning tog Galope ett jätte tigersprång och hoppa diket,väl på andra sidan blev det asfalt och han tvärnita och jag hamna på halsen. Men som den gentleman han är putta han tillbaka mig med sin hingstnacke, tack fina hästen för att du satte tillbaka mig i sadeln. Vidare hade smältvattnet bildat en lite sjö men ser ni de gick INTE det blev skänklevikning längs med hela vägen. När vi väl kom hem var jag lycklig alla skor kvar ! Mycket pyssel och inskolning i att frisera öronen med maskinsaxen, kan säga att han var inte helt nöjd......... Men ganska nöjd vi kunde ta lite av allt ludd.

Ja den 2a ridturen gick längs viltstängslet längs med E4an, det va ju sista dagen av helgdagarna och väldigt mycket lastbilar.Det var väldigt läskigt att möta dom tyckte Galope. Fast det var inget mot när vi kom upp i skogen som var som värsta zoo just denna dag. Droppen var nog när våran stor älgtjur Helge stod där med sitt stora skovelhorn med 13 taggar och glodde på oss, jag kunde känna Galopes hjärta slå. Han frös fast i marken och jag kunde känna hans hjärta slå. Och var beredd på en sken tur hem, men han satt fast i marken så jag gjorde som vanligt och sjöng gamle svarten för Helge, som lomma upp för kullen. Sen fick jag min vackra hingst att smyga framåt, vi vände uppe i skogen och red hemåt och där på vägen stod Willy och mötte oss. Och fasiken om jag inte ridit av honom sen andra framskon idag, turat harmsna matte är hovslagare...........