Just nu är det verkligen kaos i hjärnan och vet inte vad jag ska göra åt de, känner mig helt handlingsförlamad. Jag ville så mycket och allt föll som ett kort hus, all energi rann ur min kropp. En kropp som just nu är sliten som fan med sambo i gips, tik som löper och hanhundarna som är stridslystna. Och en nacke som verkligen inte vill längre,väntar på att få komma till neurologen igen. Har snart ingen känsel i armarna och dom sover konstant, har ju något tryck igen på ryggmärgen. Och hoppas verkligen att det går att fixa, men tyvärr ser det mörkt ut för mig med framtida ridning och tävling eller mörkt det ser nästan svart ut. Vet inte om man kan operera nacken igen, det är ju högre upp det klämmer nu. Frågan är ska man vika ner sig eller bara köra rakt in i kaklet ? Hur hade ni gjort ?
Sen tyvärr tror jag inte ni där ute har ett susning av vilken daglig smärta det är och hur trött man blir av att ha konstant ont, trotts all medicinering jag går på för att kunna göra de jag gör, de jag brinner för.
Vem är jag utan hästarna ?
Finns jag ens då ?
Och vad gör jag med unghästarna?
Jag hade ju ställt in mig på att dom skulle säljas, hur ska jag göra med Ziva som vi nästan lagt 10,000kr på att få inriden, hon måste ju ridas annars är det ju 10,000 papp i sjön.
Det är nog bara för mig att bita ihop och hoppa upp på henne, och åker jag av är det nog det sista jag gör ,, säg hej hej grönsak, och blå huset nästa
Nä humöret är inte på topp och glädjen har försvunnit.
Men har jag tur hittar jag den igen. Fast tur finns de ens ?