Ibland är det jobbigt att hitta motivation och ta sig upp ur en mentalsvacka. Förra veckan var jag och min syster och träffa våran gemensamma pappa , för första gången någonsin träffades vi alla 3. Kan inte påstå att jag mår bättre av de, jag drog hemifrån när jag var 16 pga pappas nya Fru, fast för mig är hon en Häxa och en elak sådan. Och ärren från sin barndom går tyvärr inte ur. Men jag är glad för min syster och tacksam för att ha henne i mitt liv.
Vi körde även förbi där min Dotters mördare bor, han bor bra, fina bilar och verkar leva ett bra liv med eget företag. Konstigt han kan leva vidare som om inget hänt medan jag lever i ett vakuum, känns helt tomt och inget kan jag göra åt de. Han tillochmed har skickat en advokat som vill få mig att öppna målet och få upp de i HD, hur fan tänkte han nu ÖVER MIN DÖDA KROPP att jag skulle låta de hända.
Hur jag ska landa i allt detta med fötterna ner det vet jag inte, vet bara att jag känner mig som en tickande bomb i huvudet som snart bara exploderar.
Hur jag ska hitta tillbaka i ridningen vet jag inte, känns helt enkelt inte bra och högersidan funkar dålig och har noll balans och vänsterknät måste opereras, så just nu går allt på tomgång.
Grålle hålls i gång så Willy kan hoppa på, onsdagar, Galope vilar och unghästarna går i hagen och väntar på att bli ridna, eller kanske bara ska sälja dom NU och inte göra något utan bara sälja till första bästa som betalar, om det nu finns någon som vill ha unghästar verkar trögt......
Men allt kanske känns bättre när jag sätter igång min Kung igen, men jag har tänkt att hålla mig till min plan och hans viloperiod även om jag är sugen på att rida honom.
Sen är de ju de här med falska människor som går bakom ens rygg, så obehagligt när dom nästlar sig in bland vänner när man vet hur mycket skit denna människa pratar och man vet även att människan är värsta säljtypen och verkligen kan vända på allt till sin fördel, fy får kalla kårar.

En kopp kaffe och se om jag hittar någon ork...